Vad hinns med på 30 minuter?

Tredje morgonen av tidig uppstigning och jag kan konstatera att det – faktiskt – var liiiite lättare idag. Som jag beskrivit tidigare är mina 30 minuters skrivande på morgonen till för att skriva på något av mina mer personliga skrivprojekt. Den här veckan fokuserar jag på en bok som handlar om att vi människor har förmågan att må bra och dåligt samtidigt, och att vi därmed kan fungera bra fastän vi mår dåligt. Annorlunda uttryckt: bara för att en person fungerar bra betyder det inte att den mår bra…

Nåja, det är en annan diskussion. Jag berättar om bokens innehåll för att du ska ha en chans att förstå sammanhanget i den text jag fick ihop på dagens trettio skrivminuter (se nedan). Inte mindre än 465 ord eller 2232 tecken (utan blanksteg). Det tycker jag är en ganska bra ordskörd.

Så nu kanske du tänker: “Va? Loggar hon vad hon skriver?”

Jajamän! Det gör jag. Ett bra sätt att få en uppfattning om hur lång tid det kommer att ta att få ihop ett helt bokmanus.

©Cath-signatur 1

…………..

Här är morgonens text:

Vem bestämmer vad som är positivt? 

Jag är en förespråkare av att vara ytterst noga med vad man menar med de ord man använder. Genom att göra det kan man förhindra många missförstånd.

Under många år har jag till exempel funderat på vad ”positivt” har för betydelse. Naturligtvis vet jag vad det betyder enligt ordböckerna, typ: ”uppskattande, gillande, välvillig, konstruktiv” etc. Och självfallet förstår jag att de flesta inte vill bli uppfattade som en negativ person. Det vill inte jag heller. Inte desto mindre får många av oss etiketten ”negativ” trots att vi själva inte uppfattar oss som negativa. Det är det som jag tycker är så intressant. Det visar med all önskvärd tydlighet att trots att det finns definitioner på ordet, så kan olika människor uppfatta att en och samma person kan var positiv eller negativ på en och samma gång. Oerhört intressant och värt att fundera över

Innebörden är ju att det handlar om en bedömning. Det är inte en Sanning med stort S att en person är positiv eller negativ, det är något som någon bestämmer att denna person är. Den som gör bedömningen har sin egen personliga definition av vad som kan betecknas som en ”positiv” person. Den bedömningen kan givetvis skilja sig från någon annans

Det här vet vi. Ändå köper vi lite slentrianmässigt andras definitioner av olika ord, vilket kan få stora konsekvenser

I en arbetsgrupp, till exempel, kan etiketteringen av en person som ”negativ” medföra att gruppen uppfattar att i stort sett allt den personen gör och säger är negativt. Alla vet att det inte kan vara sant. Jag menar, har du verkligen träffat en person som är negativ till ALLT? till sin familj? Vänner? Sommaren, vintern, hösten OCH våren? Bebisar? Blåa, gröna, rosa, röda, gula, svarta, beiga OCH lila färger? På riktigt? 

INGEN människa är negativ till allt. Genom att ge epitetet ”negativ” till någon påverkas vi till att uppfatta saker denne person säger och gör som negativt, vare sig det ÄR så eller inte. Det är lite sorgligt, kan jag tycka. Men – vi gör det ofta(st) inte medvetet. Däri ligger lösningen; bli mer medveten om hur du använder dina ord! Var uppmärksam på om du sätter etiketter på andra och vad det innebär för din förmåga att verkligen lyssna och förstå dem. 

För oss som kämpar med att vara bra på att må dåligt, det vill säga: fungera bra även när vi mår dåligt, får ganska ofta epitetet ”negativ”. Numera ifrågasätter jag vad andra sätter för etiketter på mig, i alla fall i relationerna som är viktiga för mig.  

Sådana ifrågasättandet kan självklart göras på flera sätt. 

  • Fråga i gruppen vad de menar med ett speciellt ord. Och vad de tror att det får för konsekvenser
  • Fråga en speciell person rätt ut, vad hen menar

[Texten är ett utkast och under utveckling]

Relaterade inlägg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.