Vårstädning

Japp! Det är maj månads action. Det finns ett nästan outtömligt behov av att städa i mitt liv. Och då den av mig djupt efterlängtade våren äntligen är här så tycker jag det passar bra att vårstäda. Ordentligt. Jag satte igång i slutet av april och det är en städning som sker på många olika områden. 

För många handlar antagligen vårstädning främst om att göra rent hus hemmavid. Så är det även för mig, men ”hemmavid” får en betydligt vidare definition är att enbart handla om själva bostaden. Vårt kära Cathmandoo är definitivt med i vårstädningen och hittills har både köket, hallen och TV-rummet fått sig en rejäl genomkörare, MEN ”hemmavid” handlar om så mycket mer. Till exempel min dator (däri finns det MASSOR att rensa och städa), trädgården, uthusen, bilarna, cyklarna och – inte minst – jag själv. 

Behovet av en inre rensning är av betydande art. Mars och april har tydligt visat mig att jag behöver jobba ordentligt med mina tankar, känslor och beteenden. Mitt mål med träningsprogrammet CTA är att bli en meningsskapande doer. Under de senaste två månaderna har jag (åter)upptäckt varför detta mål är så oerhört viktigt för mig. 

Jag föddes med en mycket svag känsla för vad som är meningen med livet. Det är alltså något jag levt med hela mitt liv. Det är tidvis mycket tufft att ha en meningslöshetskänsla, att ingenting i livet betyder något. Ibland blir det till en helt förlamande känsla. Så har det varit större delen av mars och april. Anledningen är kriget i Ukraina. Oavsett vad jag tänkt eller känt att jag vill göra har det grusats av mina tankar och känslor för det fasansfulla som sker i Ukraina. Och det som sker i min närmare omgivning som konsekvens av kriget. Ingenting har blivit ok att göra i skenet av kriget. 

Det har varit och är mycket tufft för mig att hantera detta. 

Samtidigt har jag i nästan hela mitt vuxna liv arbetat med förändring och hur man kan kommunicera om och för förändring på ett effektivt sätt. Det innebär att jag har mycket stor förståelse för min egen förändringskurva och jag kan konstatera att jag sökt efter svaret på varför kriget överhuvudtaget äger rum. Varför-frågan är den fråga vi ställer oss när vi är i motstånd, och mitt motstånd mot kriget har alltså varit och är fortfarande mycket, mycket starkt. Men jag har fått inse att jag måste leva med att jag inte får ett svar på frågan varför. Det har i sig lett till en ännu större meningslöshetskänsla. 

Meningslöshetskänslan är jag, som sagt, dock paradoxalt nog van vid. Jag har genom hela livet varit tvungen att hantera den känslan för att kunna leva någorlunda ok. Nu, när jag kapitulerat inför faktumet att jag inte kan få svar på frågan varför, ser jag en svag möjlighet att ändå leva vidare genom att ta mig an den uppgift som jag i hela mitt liv arbetat med: att skapa mening, för mig själv och förhoppningsvis även för andra. 

Vilket ju är ambitionen med CTA (Call To Action) = träna mig i att bli en meningsskapande doer.

Så annorlunda uttryckt – vårstädningen genomförs framför allt för jag ska återfå någon slags tro på livet, med allt vad det innebär.

Det om nåt torde vara meningsskapande…

©Cath-signatur 1

Relaterade inlägg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.