Städning. Vad tänker du när du hör det ordet?  Ofta(st) ser vi nog på städning som något vi gör för att snygga upp, göra rent och/eller plocka undan. Och javisst, det är ju det vi gör när vi städar. Men för mig är städning något större, emellanåt till och med något filosofiskt.  

Så är det för mig nu i maj när min action är att genomföra en rejäl vårstädning. 

Jag städar i huset där jag bor, i trädgården som omgärdar huset, i min dator, bland mina kläder och skor, i bokhyllor och mycket, mycket mera. Oavsett VAD jag städar infinner sig ett slags lugn. Den största anledningen till detta lugn är att det ju per automatik blir en större ordning. Inget konstigt med det. Men ibland ger städandet i sig ett större lugn än resultatet av städningen. Själva aktiviteten att städa blir som en meditation där mina tankar och känslor får flyta fritt och på något mirakulöst sätt skapar sin egen ordning. Det är en cool upplevelse. 

Det betyder dock inte att jag struntar i att aktivt städa i mitt inre. Jag måste städa aktivt där, för det finns nästan oändligt många tankar, känslor och beteenden som det behöver städas upp bland. Som du kanske gissar är det den tuffaste städningen. Därför är det bra att jag har den mer traditionella städningen att vila i. 

…………..

Det finns många som skrivit om städning, vissa som en teknisk aktivitet och andra med filosofiska inslag. En av mina vänner, Hans Reuterskiöld, skrev för många år sen en riktigt matnyttig bok om städning: Hushållshandboken : allt du behöver veta för att sköta ett hem. Tyvärr är den slutsåld, så populär blev den. Jag har dock mitt alldeles egna exemplar och det är jag glad över. 

Och alla som är det minsta intresserade av städning känner nog till Marie Kondos Konmari-metoden. Om inte: låna eller köp en bok och läs. Det är en givande läsning – och – metod.