Jag kan generat konstatera att mitt CTA-projekt inte varit speciellt lyckat hittills. CTA står för Call To Action, det vill säga projektet syftar till att träna mig till att bli en meningsskapande DOER. Nu är både mars och (snart) april till ända och jag har inte åstadkommit speciellt mycket. I alla fall inte här i bloggen. I det verkliga livet har det dock hänt en hel del. Mer specifikt i mitt inre verkliga liv.
Kriget i Ukraina försatte mig i ett slags förlamning. Först och främst för att det är så hemskt, så otroligt svårt att förstå hur det kan hända och varför det händer. Inledningsvis var jag helt uppslukad av alla nyheter och kände ett slags knepigt ”ansvar” att vara uppdaterad om vad som hände. Mådde jag bra av det? Naturligtvis inte. Men det var direkt svårt att sluta hålla mig så uppdaterad. Idag håller jag mig fortfarande uppdaterad men har infört regler för när under dagen jag uppdaterar mig. Jag behöver helt enkelt skapa mig en frist från allt elände av och till.
För det andra så kände jag i skenet av kriget att ALLT jag gjorde var totalt meningslöst. Att då skriva i en blogg om att jag vill träna på att bli en meningsskapande doer blev helt omöjligt. Jag upplevde ju inte att någonting var meningsskapande! Jag anar att det finns läsare som förstår vad sådana tankar och känslor kan leda till… Jajamän, nedstämdhet. I mitt fall STOR nedstämdhet. Mycket jobbigt och inte speciellt uppbyggande, MEN samtidigt skedde något inom mig. Sakta, mycket sakta, stärktes jag i min övertygelse om att det är endast jag själv som kan skapa mening i mitt liv. Den eller de meningar jag skapar är mina val och det finns alltid massor av människor som kommer att ha synpunkter på om de valen är de ”rätta” och/eller ”ok” i en värld där krig rasar. Och tycka till om det. Visst, det kan smärta och såra mig, men faktum kvarstår: ingen annan än jag själv kan skapa mening för mig och mitt liv.
Så nu omstartar jag mitt CTA-projekt. Av den enkla anledningen att jag behöver projektet. Det hjälper mig att göra saker i motsats till att prata om att göra det.
Och så här ser jag på att jag under mars och april inte var så aktiv i den här bloggen: jag var FULLT upptagen med att förstå hur jag skulle kunna skapa nån slags mening med mitt liv i en värld där kriget i Ukraina (och andra) fasansfulla krig rasar. Den processen var med andra ord ytterst meningsskapande.
…….
I april har jag startat en ”vårstädning”, som innefattar både det ena och det andra. Jag fortsätter den vårstädningen under maj månad.
